Dessa sömnlösa nätter är något jag hatar extremt mkt. Något sin gör mig så jävla osäker & ångestfylld. Att inte kunna sova är ngt av d värsta jag vet! Jag har mina meds som jag ska men ändå är d oftare & oftare jag inte sover ett skit. Att inte sova på flera dagar gör så kroppen knappt orkar hålla mig upp & benen är påväg att ge upp helt.
Någon läkare har jag häller inte träffat på ett par månader fast att dom lovade 1 gång i månaden MINST!
Någon regelbunden vårdkontakt har jag inte häller fått värken d eller vårdplan.
Mycket tomma ord från öppenvården. Mycket dom lovar som inte hålls. Inte konstigt man tappar tilliten & helt & hållet hoppet om att faktisk få ngn hjälp.

Jag har ju sedan 12 inatt försökt att sova utan ngt som hällst resultat. Tagit mina meds, försökt läsa lite för att bli lugn & försöka sova men d är hopplöst.
Sitter nu ute & tar en cigg & väntar på att mina lugnande ska hjälpa så jag kan få lite ro i kroppen. & hoppas kunna sova lite inatt.

Vi åker också imorrn natt till flygplatsen omkring 4 tiden & kommer vara där vid halv 6 & checka in våra saker för att sen sitta & vänta i 2h på att få gå ombord på flyget. Vilket jag tycker är jävligt onödig att ska vara där 2h innan flyget går, hade la räckt m 1h?
Men men så är d inget jag kan göra nå åt, får helt enkelt finna mig i d.
Men hela d m flygresan skrämmer skiten ur mig också.
Funderingar & tankar om vad som KAN hända. Som jag ngn stans vet att inte chansen att d händer är särskilt stor, men ändå!
Jag får försöka ta d lungt & tänka positivt att d kommer gå bra.

Ska dra mig ner mot mitt rum & försöka på ngt sätt att sova.
För sömn är d sista jag ska vara utan.